Tullgarns slott

Tidigare fanns här Tullgarns Värdhus. Du hittar dem numera på http://www.tullgarnsvardshus.com/.

 

Tullgarns slott

Tullgarns slott är ett  kungligt slott vid Tullgarnsviken i Hölö socken, söder om Södertälje i Södermanland. Detta slott tillhör de elva Kungliga slotten i Sverige. Slottet i sig ägs av Svenska staten och förvaltas av Statens fastighetsverk. Den som har dispositionsrätten är  kung Carl XVI Gustaf. Platsen slottet ligger på har anor från 1200-talet. Innan detta slott byggdes och stod klart 1727 så fanns här en slottsliknande byggnad, nämligen Stureborgen som byggdes i slutet av 1500-talet. Detta slott är öppet för allmänheten i samband med guidade visningar. Till slottet hör en park och det finns flera byggnader och anläggningar i och utanför dessa områden.

Parken

Redan under Stureborgens tid fanns det en trädgårdsanläggning. Det ska under 1701 funnits två trädgårdar som huvudsakligen innehöll nyttoväxter och blommor. När det nya slottet stod färdigt 1727 så anlitades trädgårdsarkitekten Carl Hårleman för att se över parken. Det tillkom lindar, en mindre trädgård, två avlånga fiskdammar, en större trädgård samt en plats man kallade “Lilla Djurgården”.

Genom tiderna har det varit flera slottsherrar. Hertig Fredrik Adolf lät anlägga en barockträdgård så väl som påbörjade en engelsk park. Den slutfördes sedan under prinsessan Sofia Albertinas tid.

Oskar I och drottning Josefina av Leuchtenberg var de som härnäst intog slottet. De var båda mycket intresserade av trädgårdar. Mycket av det de skapade under sin tid finns kvar än idag. 

Andra byggnader och anläggningar 

Runt slottet och i parken finns det flera byggnader och anläggningar. Bland annat dessa:

  • Bellevue och husen vid allén
  • Drottning Victorias stall
  • Kavaljersflygeln
  • Orangeriet
  • Tullgarns Värdshus.
  • Båthuset och badhuset
  • Tullgarns biologiska dammar

Du som vill läsa mer om detta slott och dess omgivande byggnader och anläggningar kan göra det på denna sida. Det finns även bra information om dem på Wikipedia